Nicaragua

NicaraguaIdag tillhör Nicaragua ett av de absolut mest betydelsefulla cigarrursprungen, men historien om landets utveckling som cigarrland har under vissa tider varit mycket dramatisk. Som i många andra cigarrländer började utvecklingen med den kubanska revolutionen 1959 då många människor i cigarrindustrin lämnade Kuba för att söka andra platser att odla tobak och producera cigarrer. Med sig hade de frön och flera generationers kunskap och erfarenheter om odling, beredning och rullning. De fann i Nicaragua ett utmärkt klimat med perfekta förutsättningar för odling av förstklassig cigarrtobak.

Före 1969 hade det i Nicaragua odlats mycket tobak men då främst för cigarettproduktion. Dåtidens ledare i Nicaragua, Somoza såg dock stora möjligheter med att utnyttja Castros revolution på Kuba och understödde därför landets nya immigranter. Bland dessa immigranter hittar man namn som ännu idag är djupt involverade i Nicaraguas cigarrproduktion såsom Oliva, Padron, Plasencia med flera.

NicaraguaMed dessa förutsättningar borde det gått mycket lätt för Nicaragua att snabbt producera cigarrer som tilltalade världsmarknaden, framför allt med märket Joya de Nicaragua. Men tyvärr har landet flera gånger drabbats av händelser som försenat denna utveckling.

1979 föll diktatorn Somoza och sandinisterna tog över. Sandinisterna förstatligade hela verksamheten och styrde om denna för att återigen mestadels odla tobak till cigaretter, vilken till stor del gick på export till länderna i Östeuropa. Under denna period var endast volym och inte kvalitet målet. Inte nog med att odlarna hade regeringen emot sig, den antisocialistiska gerillarörelsen Contras, som på 1980-talet förde ett inbördeskrig mot sandinisterna, hade sina baser i dessa områden.

När äntligen produktionen återigen styrdes mot cigarrtobak inträffade nästa bakslag. De mesta av tobaksfröerna som använts i Nicaragua hade smugglats från Kuba. Med i en sådan sändning fick man blåmögelsporer, vilket är tobaksodlarens värsta mardröm. På grund av detta förstördes ett antal skördar och under en period var man helt utan täckblad till sina cigarrer.

Efter valet i landet 1990 tillträdde en folkvald president, Violeta Chamorro, vilken började skapa ett stabilt klimat i landet.

Nu fick äntligen de äldre cigarrproducenterna en chans att starta om på nytt i full skala och så småningom dök märkena Oliva, Padron och Placensia upp i cigarrvärlden igen

Det var dock inte slut på eländet för Nicaraguanska cigarrer. 1998 slog orkanen Mitch till och raderade ut 70% av infrastrukturen i landet. Det kom under några få dagar mer regn än vad som normalt faller under ett år. Förutom att många människor miste livet så drabbades cigarrnäringen hårt då vattnet på många platser eroderade bort det översta bördiga jordlagret. Detta skapade naturligtvis stora problem för produktionen.

Nu har det gått över 10 år sedan detta sista bakslag och Nicaragua visar återigen att det är ett av de främsta cigarrursprungen. Den totala producerade volymen av cigarrer från Nicaragua placerar dem för tillfället på fjärde plats i världen efter Dominikanska Republiken, Kuba och Honduras.

Odlingsområden och tobaksarter

TobaksfältHuvudstaden för cigarrproduktion i Nicaragua är Esteli, en ort med ungefär 100,000 invånare. Förutom att vara en viktig stad för tobak odlas det också en hel del kaffe i denna region. På vägen norrut från Esteli hittar man dalen Condega, som är det största odlingsområdet för tobak till cigarrer. Vidare genom svår terräng kommer man så småningom till Jalapa, vilket är Nicaraguas absolut bästa odlingsområde. Jalapa upptäcktes som odlingsplats av bland annat Angel Oliva, grundaren till Oliva Cigars. Denna dal är mycket otillgänglig och var mer eller mindre helt isolerad när Angel Oliva planterade de första fröerna med kubansk tobak redan 1954.

I Nicaragua odlas ett flertal olika arter av tobak men de flesta har sitt ursprung från de kubanska typerna och dess varieteter. En vanlig hybrid som man använde på 90-talet var Habana 2000, vilket var en hybrid på den klassiska corojotobaken, främst använd som täckblad. Denna tobak har man lämnat för nya varianter och det sker ständigt en utveckling av nya typer med bättre egenskaper. Den vanligaste arten för inlagetobak är Criollo 98, en variant av den klassiska inhemska kubatobaken Criollo. Den art används främst för inlaga.

Det är inte bara tobaken som har inverkan på cigarrens karaktär, utan också växtplatsen. Tobak som växer närmare Esteli anses vara den fylligaste och den man hittar i Jalapa har en tydligare sötma men ändå med kraftfull karaktär. Tobak från Condega placerar sig smakmässigt mellan de två första regionerna.

Många av cigarrerna som rullas i Nicaragua är så kallade ”PUROS” vilket innebär att all tobak kommer från samma land. Men det förekommer även att man använder täckblad från andra länder för att skapa en större variation och nya karaktärer.

Tillbaka