Pipskolan

"Äntligen var det dags för pipan - ett njutningens ögonblick"

Ofta - vi skulle säga alltför ofta - är köpet av en ny pipa en ren utseendesak. Man har i allmänhet klart för sig om pipan skall vara lång eller kort, rak eller böjd, kantig eller rund och tycker man att pipan ser trevlig ut, så köper man den. Vad man fäster mindre vikt vid är kvaliteten - ofta i ren okunnighet. Kom ihåg att pipan är en god vän, som man skall trivas med, och man väljer ju sina vänner.

Något om briar

Av alla pipmaterial som kommit till användning under tidernas lopp intar briarn en särställning emedan den är hållbar, hård och vacker. Briar eller Bruyère som den heter på franska, är den starkt utvecklade roten av en buske tillhörande ljungfamiljen ERICA ARBOREA och den växer allmänt i medelhavsländerna och i trakter med liknande klimat.

Ur briarpipans historia

Briarpipans födelseort är S:t Claudeklostret i Haut Jura i Frankrike. Munkarna där var sedan gammalt kända för sina träsniderier, då de på 1700-talet började snida pipor av buxbom, körsbärsträ och päronträ. Dessa pipor slog dock aldrig riktigt väl ut. En trävaruhandlare i Marseille kom att tänka på att den hårda bruyèreroten skulle kunna bli ett utmärkt pipmaterial.

De första piphuvudena av briar blev misslyckade emedan man inte funnit de rätta behandlingsmetoderna för briarn. Roten kan nämligen inte användas som den är utan måste först genomgå en lång procedur. Briarn skall efter att den burits ned från bergen, sågas, kokas och sorteras i olika kvaliteter. Därefter får den torka under lång tid innan den är färdig att användas för piptillverkning.

När man funnit denna lösning av problemet drog briarpipan ut på sitt segertåg över världen.

Något om att välja rätt pipa

Man har i allmänhet klart för sig hur pipan skall se ut. Mindre vikt fästs vid kvaliteten, men det är kvaliteten som är utslagsgivande för om pipan kommer att smaka bra.

Det förnämsta är om ådringen går lodrätt från kanten av piphuvudet s k "Straight grain". Mycket bra är det också om ådringen är avhuggen s k "Bird?s eye". Dessa strukturer är mycket sällsynta och betingar höga priser. Ju tätare och mer regelbunden ådring pipan har desto bättre kvalitet.

Alla pipor sorteras efter att de har blivit svarvade beroende på hur mycket defekter det finns i roten. Dessa defekter fylls med ett kitt som kan upptäckas då man granskar pipan. Ju mindre kitt desto högre kvalitet. De allra förnämsta piporna är aldrig kittade.

Undvik kedjerökning

Man bör ha en uppsättning av minst sex pipor, så slipper man "kedjeröka" en pipa, d v s röka den utan att den får vila mellan de olika stoppen.

Ofta är det så att man fäster sig vid en och samma pipa och röker den tills den blir genomsur. Detta är ett mycket effektivt sätt att göra en pipa till sin ovän.

Rengöring av pipan

Kratsa ut all aska i botten och drag igenom den med några piprensare, använd gärna någon typ av rengöringsvätska.

Låt den ligga isärtagen och vila några dagar, men utan piprensare, så att luften kommer väl till och den blir ordentligt utvädrad.

Lägg aldrig bort en pipa halvrökt med aska och tobaksrester i. Man kan aldrig göra rent sina pipor för ofta.

Rök aldrig "ihop" en pipa

Godast blir pipan med 1-2 mm tjockt kollager i piphuvudet. För tjockt kollager kan få piphuvudet att spricka. Detta kan inträffa även med de allra bästa pipor. Använd pipborr regelbundet.

Goda råd vid piprökning

Var noga vid valet av pipa, ty högre kvalitet ger bättre smak och längre varaktighet.

Inrökning av pipan är mycket viktigt. När Du röker de 10-15 första stoppen bör Du endast stoppa pipan till hälften. Stoppa med grovskuren tobak och rök långsamt.

Om pipan överhettas är risken för genombränning mycket stor, särskilt om pipan är ny. En kvalitetspipa är alltid lättare att röka in och smakar bra redan efter några stopp.

Stoppa pipan omsorgsfullt och jämnt. Stoppa den aldrig för hårt, inte ens när Du blir bjuden på tobak. Pipan skall stoppas löst i botten och det är endast efter den allra sista nypan tobak som Du mycket lätt trycker till.

Använd pipverktyget till att försiktigt packa tobaken ju längre ned i stoppet Du röker. Du skall dock aldrig packa så hårt att Du känner ett motstånd när Du suger i pipan.

Rök varje pipa ordentligt i botten och kratsa sedan noga bort all aska och ev tobaksrester. Blås igenom pipan så att även rökgången blir ren. Låt aldrig orökt tobak, s k länsman, vara kvar i pipan.

Knacka aldrig ur pipan mot klacken, husväggar, stenar och dyl utan använd pipverktyg. En trasig pipa går oftast att reparera men det är trevligare att använda dessa pengar till att utöka sin pipsamling.

Skrapa aldrig ur pipan med kniv eller liknande verktyg, hålet skall borras upp med en bra pipborr s k brotsch. Detta finns i ett flertal olika typer.

Blossa aldrig så häftigt på pipan att den blir het. Om pipan ändå blivit för het, tänd inte på nytt förrän den svalnat ordentligt. Tänk på att risken för överhettning av pipan är ännu större när Du röker utomhus.

Pipan bör alltid vara väl rengjord och torr om man verkligen vill njuta den delikata smaken av god tobak.

Snåla inte på piprensare, utan använd dem flitigt - de äro så billiga.

Använd inte tändstickor som piprensare, förr eller senare bryter man av dem och får mycket besvär att borra upp rökgången igen.